Jag packade väskan och reste norrut ett tag, på vägen köpte jag delar av sommarlektyren 2011.

En av mina vackra gudsöner kom och sov lite på soffan. Jag hade äran att få lyssna på hans mamma, medan jag försökte rensa ut och packa ner min barndom i kartonger. När de hade gått läste jag ut Birgitta Trotzigs Sveket, och visste inte om jag kände en bottenlös förtvivlan eller en okränkbar hoppfullhet – det senare i sådana fall direkt orsakat av litteraturen enastående förmåga att….ja, hela kanske?

Nästa dag åkte vi längs slingriga skogsvägar i Norduppland, och uppsökte tre loppisar. Det här är den vackraste, i en trädgård på en plats vars namn jag inte säger.

På första stället fyndade jag ett par knappt använda och extremt slittåliga militärkängor för en struntsumma. Jag föreställer mig att de kommer att komma väl till pass i det friluftsliv jag smider planer på att leva inom kort. Jag tror också de blir utmärkta som vinterskor till svarta smala jeans i ett kallt klimat. (Problemet är dock att man måste ha termobyxor över nämnda svarta smala jeans när det är så kallt, och då faller en ansenlig del av estetiken.)

Vi åt picknicklunch i bilen i väntan på att en auktion skulle öppna upp dörrarna. Den hölls i Folkets hus i Karlholmsbruk.

Där kunde man bjuda på detta ståtliga lejon. Vilket jag kanske hade gjort om saker och ting varit annorlunda.

Istället åkte vi hem och jag plåtade trendigt te med bloggen i åtanke. Det vänstra paketet en gåva till min pappa, det högra till mig själv.

Sen fick jag smörstekt abborre med iskall chardonnay. Efter det var tanken att jag skulle sträcka ut mig på soffan och läsa en god bok (se första bilden), men eftersom min unge var sjuk och eländig satte jag mig på tåget hem och läste en god bok istället.