You are currently browsing the monthly archive for april 2011.

Det här är väl ett ytterst tilltalande dvd-omslag? Det tyckte jag iallafall. Sofia Coppola är också ett ytterst tilltalande regissörsnamn. Tyvärr räckte det inte särskilt långt, efter en dryg halvtimme in i Somewhere gav jag upp, stängde av och gick och la mig. Jag är av den uppfattningen att man helst ska se färdigt filmer man börjat titta på, dels för att man nu investerat tid, engagemang och lite cash i hela projektet, dels för att det är svårt att göra en ordentlig bedömning av ett verk innan man sett det i sin helhet. Men jag tror jag börjar tänka annorlunda. Varför ska jag slösa bort min tid på evighetslånga scener med övertydligt bildspråk? Ikväll ser jag om Things we lost in the fire istället.

Foto: Kattis Strömgren, UNT

Såja, nu kan man läsa om mitt möte med Elsie Johansson i UNT, närmare bestämt precis här. Hon är en alldeles enastående människa – jag är glad och tacksam för att jag har fått möta henne. Jag kommer att leva länge på de där två timmarna av oväntad förtrolighet, samförstånd och ren och skär glädje. Ett visst vemod innebär det också, för samtalet med Elsie accentuerade också en uppenbar brist i mitt liv: avsaknaden av gamla, kloka, vackra människor. Kanske är det för att jag som sladdbarn i stora drag vuxit upp en i en vuxenvärld, men jag har ett behov att omge mig med gamla människor som levt, erfarit och färdats längre än jag. En del människor tycker att ålderdom är deprimerande, jag tycker att det är hoppingivande, inspirerande. Om människor slentrianmässigt kan generalisera i termer som ”jag tycker om barn”, så kan väl jag också: Jag tycker om gamla damer.

Man har hittat ett nytt Wittgenstein-arkiv och därmed information om hans relation med unge älskaren Francis Skinner – så intressant! I övrigt fantiserar jag om att kunna, det vill säga hinna, se om Things we lost in the fire och A love song for Bobby Long. Är på det humöret.

Magnolian på hörnet av vårt hus blommar igen. Det doftar alldeles ljuvligt, och är det säkraste av vårtecken som jag funnit på den här platsen. Den här platsen, som jag snart ska lämna – jag återkommer till det en annan dag – och jag kommer att sakna de här vita blommorna ganska mycket, tror jag.  Annars är den här tiden på året inte min. Den är vacker, ibland obarmhärtigt mycket så med allt som knoppar och växer, men trots min kärlek till det vackra, natursköna, fungerar jag så dåligt såhär års. Det är inget dramatiskt med det, det är bara naturen som spelar mig ett spratt, bara björkpollen som helt rubbar min tillvaro. Det är inte nysningarna eller de röda ögonen, det är lätt att leva med, men detta att jag blir så trött och omtöcknad. Jag kan inte tänka klart, jag förlägger saker – idag har jag i panik letat efter mitt bankkort eftersom jag inte kom ihåg att jag gett det till min sambo. Jag går omkring som i en bubbla och känner att jag inte har koll på min tillvaro. Det är extremt frustrerande. Bli sommar, bli höst – tack.

Påsken har alltid varit min favorithögtid, de senaste åren har ett av många skäl till detta varit Anthon Bergs Mandelägg. Jag överväger allvarligt att gå ner till Konsum och hamstra de påsar de har kvar, men å andra sidan har magen konstant stått i fyra hörn de senaste dagarna och mer godis är det sista jag behöver. Jag har varit ledig i tre dagar nu, jag har inte läst något annat än glossiga magasin och knappt ens det. (Jag vet inte varför jag påpekar det, kanske är det så att jag tror att detta måste vara en litteraturblogg bara för att jag råkar arbeta med litteratur – men det är ju fel. Här utlovas enbart det som faller mig in.)

Påsken har förutom ett obscent mat- och godisintag inneburit träffar med ungarnas kusiner i olika konstellationer, lugn vistelse i Norduppland, där barnen fick sina första cyklar – springcyklar!, lite promenader, lite lekpark, lite jogga i skogen, hemmaskogen. Idag fick jag nästan nackspärr av att stå och titta upp på det havsörnspar som seglade ovanför. Majestätiskt, trots att de var så vansinnigt högt upp. De var där så länge, jag hörde korparnas varnande skränanden långt i förväg. Korpar förresten, det fanns inte i Skutskär när jag var barn – om vi nån gång skymtade en från bilfönstret var det en big deal. Nu ser eller hör jag dem nästan varje gång jag är ute i skogen. Märkligt.

Men det nog bästa påskhelgen hade att bjuda på var faktiskt det sista arbete jag gjorde innan jag tog ledigt: att möta Elsie Johansson i hennes hem i Uppsala. Det var väldigt fint, hon är klok som en bok, rolig och vansinnigt vänlig. Jag hade gott och väl kunnat stanna i evigheter. Om detta kan man om några dagar läsa i UNT. Under tiden hängde min familj på en 4H-gård alldeles i närheten. Det var de inte direkt klädda för:

Och mera påskbilder:

Tomas Tranströmer fyller 80 år idag – grattis! Jag har aldrig läst honom, inte på riktigt, bara högst sporadiskt och också rätt ointresserat, måste jag tillstå. Jag har en tröskel med poesi, det har jag sagt förut, den är lite svår att komma över. Nu tänker jag att jag ska försöka ändå, med Tranströmer. Jag fattar ju att han är bra. Jag tackar innerligt Aase Berg för denna impuls. Hon skriver magnifikt om Tranströmer i Expressen idag. Tranströmer som kitsch, now we’re talking.

Jag har varit i Skåne i dagarna tre och en halv. Det innehöll arbete, vänner, kattungar, kommunistisk konst, rundturer i parker, sandstorm på Österlen och framförallt MAT. Det var god fisk, det var gnocchi, det var ålburgare (det var första gången i vuxen ålder jag åt den politiskt inkorrekta varelsen), det var vietnamesiskt, och frukost i olika former. Outstanding bra.

Ja, och sen åkte jag hem till de absolut klokaste, vackraste och älskvärda av systrar:

Äh, jag bara skojar. Men jag har pimpat mitt kontor den senaste tiden. Är mycket förtjust. Skrivbord och matta från Ikea, papperskorg från Afro art. Kalender från Ordning & Reda, burkar och muggar från bl a Afro art och R.O.O.M. Hejdå inredningsblogg!

Min fina barndomsvän Co’ (det där är inte helt korrekt, men vietnamesiska specialtecken verkar inte vara min dators bästa gren) kom med en väska full med mat. Sen åt vi. Vårrullar – friterade och färska -, grillspett, fisksås och jordnötssås, tills vi sprack. Vi smidde planer för en resa till Vietnam, som vi ska göra i januari. Jag längtar, det kommer att bli en dröm som jag haft sen jag var i 10-årsåldern som går i uppfyllelse. Ungarna ska med. Jag är så pepp, vill åka redan nu.

1. Matorgie. 2. Lek på smutsig snö. 3. Söndagsfrukost (det är poppis att blogga om det these days, har jag sett) och 4.    Lekgympa.

 

Therese E

Kvitter

  • Uppe i lägenheten: Kerstin Ekman utan någon som helst konkurrens. Nere i källarförrådet är det väl Francine Pascal… twitter.com/i/web/status/1… 1 week ago
  • Stenknäck från balkongen! Äntligen! Herregud, som jag väntat på att den skulle dyka upp. 1 week ago
%d bloggare gillar detta: