You are currently browsing the monthly archive for oktober 2010.

Jag har fått de här fina, tunna volymerna med posten den här veckan. Vår lilla lägenhet drunknar i böcker, i nästa vecka ska jag ställa ner en del av det i kartonger i källaren, en del dubletter ska jag skänka bort (kanske kommer det en lista här på bloggen, om jag får tid). Jag har känt en sådan läsleda på sistone, det skrev jag om sist, och – ändå. Ändå denna glädje när jag får sådana här vackra böcker i min hand. Genuin, förväntansfull eufori. Det går aldrig över. Och när jag har läst Florin och William-Olsson kommer jag dessutom att vara mer inläst på de Augustnominerade än någonsin förr.

Jag har funderat fram och tillbaka på om jag ska haka på Alexandras klädutmaning 2.0. Det är ett gott initiativ, och i mitt fall dessutom både genomförbart och nödvändigt. Faktum är att jag har påbörjat det, garderoben är rensad, städad och ordnad. Jag har använt klänningar jag glömt bort, hittat några bra tröjor jag tryckt in allra längst bak. Och förutom ett par ordentliga svarta baströjor och fler strumpor finns det heller ingenting jag egentligen behöver. Och under november ska jag dessutom begrava mig i asocialt arbete i princip hela tiden. Vad talar emot det? Känslan av att lova något jag kanske inte kan hålla. Så fort jag har lovat saker av den här typen bryter jag dem genast. Det är patologiskt. Så jag säger istället: Jag är på – tills vidare.

Just nu har jag en besvärande stark aversion mot att läsa böcker. Särskilt tjocka böcker som jag måste läsa snabbt för att sedan skriva en text om. Sådant händer, det gör inget. Snart blir det kul igen. Medan jag väntar på det läser jag allehanda magasin istället. Jag tycker att de är förtjusande allihop, det är förmodligen en kombination av min läsleda och att de faktiskt i vissa fall är det. Fullgod avkoppling, perfekt förströelse.

I det nya, andra, numret av Your life finns förutom en toppentext av Annina Rabe om Erica Jong och en del fina smink- och modetips också en text om att mediemänniskor lämnar rampljuset för mer meningsfulla arbeten. Även detta kan förstås bero på min olust inför Litteraturen, men faktum är att jag känner mig väldigt mottaglig för den sortens argumentation just nu. Jag tror inte, jag vet, att jag någon gång under mer eller mindre regelbundna former kommer att arbeta inom äldreomsorgen igen. Inte för att jag blir tvungen (fast det kanske jag blir), utan för att jag vill. Jag saknar det ofta. Det skulle dessutom vara nyttigt för mig (vilket jag återkommer till i den utlovade texten om döden).

Tidningen har också en stor intervju med Emma Sjöberg. Jag har aldrig förstått hennes storhet – som fotomodell alltså, något annat kan jag inte bedöma. Jag kan se att hon är vacker, ser bra ut, fine. Men det fäster sig inte. Jag tror att det är minimjölkens och knäckebrödets fel, det är så ointressant. Det är så ointressant med sportigt. Och då menar jag inte att jag har något emot vältränade kroppar, atletiska kvinnor, det handlar mer om den sportiga estetiken. Hurtigt, fräscht, naturligt. Jag gillar inget som är hurtigt, fräscht och naturligt. När Emma Sjöberg var på topp fanns det kring fem supermodeller i världen. Christy Turlington var den vackraste:

Inget hurtigt eller fräscht med det här. Thank god.

Jag har varit på Mallorca, där var det soligt, varmt och allmänt trivsamt. Jag skulle gärna skriva att vi åkte runt i små pittoreska byar, åt fantastiska lokala specialiteter, tittade på fin konst och så vidare – men det gjorde vi inte. Vi stannade på hotellområdet, på vårt Sunwing Resort i Alcudia hela veckan, vi åt slabbig takeaway och hopkoksmat från all inclusive-buffén mest varje dag, när vi inte kokade tortellini på rummet. Alltihop var helt fantastiskt. Idel vila, bad och sömn under en hel vecka. Jag tänkte en del på flygvärdinnors accessoarer, att de är så piffiga och fina. Glasögon med kristaller, dinglande rasslande armband, fina naglar, blonderade, fixade hår. Klockor. Jag är lite avundsjuk på det där, skulle också vilja ha ett jobb med en uniform som man måste kompensera för med lyxiga accessoarer (men sen när vi åkte hem hade alla hästsvans och tidsenlig pannlugg och det förtog lite av mina eskapistiska drömmar).

Förutom min eminenta familj var Karl Ove Knausgård också mitt sällskap på resan. Det kan man läsa om här.

Jag bloggar för mycket om oväsentligheter numera, men det beror på att jag går och filar på ett inlägg om döden. So, stay tuned.

Therese E

Kvitter

  • Uppe i lägenheten: Kerstin Ekman utan någon som helst konkurrens. Nere i källarförrådet är det väl Francine Pascal… twitter.com/i/web/status/1… 1 week ago
  • Stenknäck från balkongen! Äntligen! Herregud, som jag väntat på att den skulle dyka upp. 1 week ago
%d bloggare gillar detta: