Sommaren har gått, semestern tagit slut och jag försummar den här bloggen på ungefär samma sätt som jag gör med pelargonerna på balkongen. En av de egenskaper hos mig själv som jag har väldigt svårt för, är min ovilja att gå tillbaka till något och ta vid där jag slutade. Jag kan inte hantera omstarter och gamla surdegar. Men häromdagen rensade jag ändå bort de bruna intorkade bladen och blomklasarna i krukorna, och nu blommar det lika fint som i försomras. Har vi tur kan något snarlikt hända med bloggen.

Men sanningen är att jag jobbar för mycket just nu, och tänker för mycket på saker som kanske inte är så intressanta. Jag tänker på mat och jag tänker på träning. På att äta, på att springa. På vilket gym jag ska skaffa kort, om jag ska skaffa något överhuvudtaget. Det står var och en fritt att komma med tips i den frågan.

En inte oväsentlig del av min tankekraft går åt att drömma om en cerise löparjacka jag vill matcha de nya tightsen med. Jag älskar mina löpartajts så mycket att jag skulle kunna ha dem jämt.

Idag skriver jag om essäer i Helsingborgs dagblad, det kan ni läsa här. Där har också alla återkommande medarbetare fått en egen sida, så nu kan hitta mina samlade alster i HD på den här adressen.

Jag kommer tillbaka snart, det här var bara ett sätt att säga: jag lever.