I bloggvärlden har det blåst upp till storm angående barnkläder igen, närmare bestämt om könsbestämda sådana och huruvida det är okej, lämpligt, förkastligt eller kanske faktiskt bara helt neutralt att ta på en pojke klänning. Det började med det här inlägget hos Underbaraclara, och fortsatte med en hel massa skit som jag inte har lust att länka till eftersom jag inte tycker det förtjänar mer uppmärksamhet än vad det redan fått.  Alltid skarpa A.M.O skriver bra om saken här. Själv har jag nu i ett par dagar gått och filat på ett eget inlägg i saken, men eftersom Vildvittra nu skrivit exakt det jag tänker, hänvisar jag er till hennes eminenta inlägg istället. Här kan du läsa det.

Mina döttrar har ganska flickiga kläder rent generellt. De har förstås egna idéer om vad de vill ha på sig ur sina lådor, vilka vi oftast ser till att de får förverkliga, men det är främst jag som ser till att just dessa plagg finns där. Det beror till ganska liten del på att de är flickor, och till ganska stor del på att jag tycker det är fint. Jag tycker det är viktigt att tänka på genusfällor när det gäller barnkläder, men i första hand navigerar jag utifrån mina egna estetiska preferenser. Jag är ganska övertygad om att ifall jag hade haft söner, så hade jag förmodligen inte klätt dem exakt som jag klär mina döttrar nu, men rätt snarlikt. Kanske lite som fina Teres klär sina underbara tvillingpojkar.

Obs! Citatet i rubriken, upphovsman/-kvinna okänd, är ett litet skämt – ett försök att kasta ljus över hur vi kopplar kläder till kön och sexualitet bara. Never mind, om du råkar tycka det är opassande.