Foto: Kattis Strömgren, UNT

Såja, nu kan man läsa om mitt möte med Elsie Johansson i UNT, närmare bestämt precis här. Hon är en alldeles enastående människa – jag är glad och tacksam för att jag har fått möta henne. Jag kommer att leva länge på de där två timmarna av oväntad förtrolighet, samförstånd och ren och skär glädje. Ett visst vemod innebär det också, för samtalet med Elsie accentuerade också en uppenbar brist i mitt liv: avsaknaden av gamla, kloka, vackra människor. Kanske är det för att jag som sladdbarn i stora drag vuxit upp en i en vuxenvärld, men jag har ett behov att omge mig med gamla människor som levt, erfarit och färdats längre än jag. En del människor tycker att ålderdom är deprimerande, jag tycker att det är hoppingivande, inspirerande. Om människor slentrianmässigt kan generalisera i termer som ”jag tycker om barn”, så kan väl jag också: Jag tycker om gamla damer.

Man har hittat ett nytt Wittgenstein-arkiv och därmed information om hans relation med unge älskaren Francis Skinner – så intressant! I övrigt fantiserar jag om att kunna, det vill säga hinna, se om Things we lost in the fire och A love song for Bobby Long. Är på det humöret.