Jag har fått de här fina, tunna volymerna med posten den här veckan. Vår lilla lägenhet drunknar i böcker, i nästa vecka ska jag ställa ner en del av det i kartonger i källaren, en del dubletter ska jag skänka bort (kanske kommer det en lista här på bloggen, om jag får tid). Jag har känt en sådan läsleda på sistone, det skrev jag om sist, och – ändå. Ändå denna glädje när jag får sådana här vackra böcker i min hand. Genuin, förväntansfull eufori. Det går aldrig över. Och när jag har läst Florin och William-Olsson kommer jag dessutom att vara mer inläst på de Augustnominerade än någonsin förr.

Jag har funderat fram och tillbaka på om jag ska haka på Alexandras klädutmaning 2.0. Det är ett gott initiativ, och i mitt fall dessutom både genomförbart och nödvändigt. Faktum är att jag har påbörjat det, garderoben är rensad, städad och ordnad. Jag har använt klänningar jag glömt bort, hittat några bra tröjor jag tryckt in allra längst bak. Och förutom ett par ordentliga svarta baströjor och fler strumpor finns det heller ingenting jag egentligen behöver. Och under november ska jag dessutom begrava mig i asocialt arbete i princip hela tiden. Vad talar emot det? Känslan av att lova något jag kanske inte kan hålla. Så fort jag har lovat saker av den här typen bryter jag dem genast. Det är patologiskt. Så jag säger istället: Jag är på – tills vidare.