När man skriver om kött och böcker om köttindustrin får man bra mycket mer kommentarer än när man skriver om skönlitterära böcker. Det är tur att jag inte skriver för att få kommentarer, för då skulle jag antagligen tvingas ändra inriktning på det jag håller på med rätt radikalt. Därmed inte sagt att det inte är roligt med respons då och då.

Igår skrev Ingrid Elam i sin recension av Ulf Erikssons Överrocken att den använder det pretentiösa för att undvika det patetiska. När jag läste det förstod jag precis varför jag aldrig kan tycka om en sådan bok. Ingenting tråkar ut mig mer än en författare som är rädd för patetik och sentimentalitet. Elam verkade tycka att det var en bra grej, jag tycker att det verkar hemskt. Jag menar inte att jag vill läsa idel svulstiga och patetiska känsloyttringar, men hellre det än ett ängsligt, intellektuellt poserande för att undvika att kanske, eventuellt, bli kallad ”patetisk”. Alla dagar i veckan.

Imorgon åker jag till Uppsala. Almost all work and just a little play. Men det ska bli kul iallafall, att träffa Sus, Katten och att vara hemifrån ett par dagar.