Ja, det är det. Jag har haft två deadlinefria dagar, vilket jag aningen dumdristigt översatt till ”ledighet”. Mycket skönt. Jag outletshoppade massa fint igår, är så nöjd. Ett linne och två klänningar, en kofta och lite accessoarer. Jag har köpt Whyred-plagg för andra gången i mitt liv (den första var en fantastisk kofta jag köpte i Skellefteå och nästan genast tvättade fel, det sörjer jag fortfarande) och slog till på tre stycken på en gång. Jag hittade fina örhängen, så söta och billiga och bra. Idag är det fredag och halva familjen har åkt till Gävle. Jag och ungen som är kvar har rumlat runt på Kulturhuset och ätit plättar med sinnessjukt mycket grädde (barnet, inte jag, jag åt bara mycket). Att vara ensam hemma utan barnen eller ute någonstans på egen hand är inte så konstigt, inte att göra något på tu man hand med C heller. Men det här att köra en singelvagn, duka fram en plasttallrik, diska en vällingflaska. Det är så…halvt. Hur skönt det än är att bara ha en unge att hålla reda på, så är det vemodigt. Men mest melankolisk är iallafall ungen som sorgset stirrar ut i luften och säger sin systers namn. Heartbreaker.

Idag kan man läsa om Susanna Alakoski eller Maria Zennström. Välj själv. Nu kollar jag på Let’s dance och läser Birgitta Lillpers. Vilken ovanligt absurd kombination.