Elfriede Jelinek utgör inget undantag från regeln att man liksom blir lite bättre med åren. Idag skriver jag i Arbetarbladet om hennes ungdomsdikter. Nu måste jag ge mig i kast med lite ytligheter – vi ses!

Update 1: Det här är verkligen intressant och dessutom vansinnigt upprörande. Nu måste jag genast, förutom köpa Vi Läser för att läsa hela texten och uppröras ännu mer, bunkra upp med de politiskt inkorrekta barnböcker som kan tänkas finnas kvar därute. Ge mig tips, tack. Det får gärna rökas, drickas, knullas och inte minst vara omåttligt magiskt och fantasifullt. Jag håller hårt i vårt nyfövärvade ex av Till vildingarnas land.