Det är möjligen lite naivt att hyra en film med titeln Coco avant Chanel, och ändå lyckas inbilla sig att man ska få se, ja – Chanel. Kläderna, folket, visningarna, Paris, kläderna igen. Nu var det mest ett långsamt drönande på ett sagolikt vackert gods i Compiègne. En tillvaro som jag för all del kan tänka mig att byta med några veckor eller så, men när det gäller Coco Chanel är jag inte så intresserad av kärleksaffärerna. Jag vill ha modet, det revolutionerande, det urbana – inte utslaget hår och sidenpyjamas. Den där andra Coco-filmen som kom nyss, inte med Tatou, den andra – handlar den mer om Chanel? I sådana fall är det nog den jag ska se.

En av mina många föresatser det här året är ju att se mer film, bland annat på dvd. Det gjorde jag alltså igår. Jag kommer att blogga om det. Film och tv-serier på dvd alltså. För det skriver jag ju inte om någon annanstans.