Anne Swärds nya roman, Till sista andetaget, är på alla sätt fantastisk och jag vill, som jag påpekar här, påstå att det vore skandal om den inte renderade henne en nominering när Augustjuryn säger sitt.
I romanen finns bland annat en passage, som jag inte kan hitta just nu, som handlar om att det är de svaga människorna som kommer åt en – de starka kan man skaka av sig. Det är inte bara vackert skrivet, det är dessutom sant.
5 kommentarer
Comments feed for this article
februari 16, 2010 den 9:53 f m
Berith Juvonen
Hej Therese,
har du sett att Anne har uppmärksammat din artikel! 😉
http://sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/kultur_bocker/article625354/Hemma-i-Swards-varld.html
februari 16, 2010 den 10:18 f m
alltitext
Hej, nej, det hade jag missat – vad kul! Har du läst hennes bok? Fantastisk. Som sagt.
februari 16, 2010 den 12:20 e m
Berith Juvonen
Nej inte än. Brukar skanna din blogg efter lästips ibland och här har jag hittat ett 😉
februari 16, 2010 den 12:32 e m
Berith Juvonen
Vilka fula smileysar det blir hela tiden efter mina inlägg….
En sak till, fast det fanns inget lämpligt ställe att lägga kommentaren på – Bodil Malmsten är bara hur skön som helst. Älskar hennes blogg som jag precis upptäckt via din länk (är ingen bloggmänniska precis). Hennes design på sina böcker utgivna av det egna bokförlaget tilltalar ALLA mina sinnen!
februari 16, 2010 den 1:15 e m
alltitext
Ja, de är otroligt fina – läser man bloggen regelbundet är innehållet mest av samlarvärde, tycker jag, men det är i och för sig gott nog! Hennes romaner däremot, är lika underbara på raderna som på pärmarna.