Det här var en debutroman som det var ovanligt svårt att skriva något om. Det är en väldigt undflyende bok, och jag tror att det är just det som gör den svår att säga något vettigt om. Är det möjligt att säga att en roman som är lös i konturerna ger en snarlik kritk? Jag vet inte, men det är ändå rätt symptomatiskt att den annars så skarpa Nina Lekander är såhär svävande. Ja, jag tycker hursomhelst att mitt ”Kritik 2010” började rätt svettigt.