God fortsättning och ursäkta att jag är sen. För det är jag ju. Med än det ena och än det andra, men jag har varit på julledighet (som tyvärr inte gjort mig särskilt utvilad, däremot har jag ätit upp mig för år framöver). Nu är det alltså 2010, och den bästa boken jag läst i år är Kristian Lundbergs Yarden, och det är en av två böcker som jag läst i år, men jag önskar att jag hade läst den på andra sidan decennieskiftet för då hade jag kunnat säga att detta var bland det vackraste, jävligaste och mest hjärtslitande viktiga jag läst på hela året. Kanske kommer jag att säga det om knappa tolv månader också, det är mycket möjligt. För att inte säga troligt.

Jag ligger efter med mycket som sagt, så därför ska jag nu bjuda på ett blogginlägg som består av selektiva sammanfattningar av mitt liv under 1) julledigheten 2009-2010 2)2009 och 3) 00-talet.

1: Hela helgerna har tillbringats hos mina föräldrar strax norr om Dalälven, alldeles söder om gränsen mot Norrland, i norra Uppland. Jag har ätit vulgära mängder mat och onyttigheter, samtidigt som jag knappt rört på mig det minsta fastän granarna hängde snötunga i skidspåret bara ett stenkast från platsen där jag vegeterade. Jag hade ingen lust att gå ut, bara. Och varför jag inte hade det är ett sorgligt kapitel i sig. Jag har klätt en gles gran med ansenliga mängder vackert och kitschigt pynt, jag har varit trött och lite arg, glad och lite uttråkad. Fikat med gamla gänget på gamla fiket. Fyllt 28 år, det är en rätt bra ålder. (I present fick jag ”Hypnôse Drama” från Lancôme – den har en väldigt spejsig borste, men jag ska nog bli vän med den -, Carl-Johan Malmbergs essäsamling ”M”, hårinpackning från Redken, prenumerationer på ”Språktidningen” och ”Times Literary Supplement” – bästa presenten! – vinflaskor, raggsockor från Designtorget, småburkar med olika slags kroppskrämer från The Body Shop. Det var mycket bra presenter att få en sån dag.) Annars var det mycket barn, en del sömn och lite sällskapsspel. Jag läste en bok jättelänge (Ulf Peter Hallbergs ”Europeiskt skräp”), men sen ryckte jag upp mig och läste tre böcker på fem dagar. Nu är det sista kvällen på min ledighet, mina barn fyller två år idag, och imorgon börjar jag jobba – jag ska skriva fyra recensioner och en krönika på två dagar.

2: 2009 får inte nån plats på prispallen över 00-talets glansdagar direkt, det var ett år som generellt sett borde varit bra, men som jag skötte rätt illa, på flera sätt. Det ska jag inte orda om här, för det är både tråkigt och privat. Men det var bra också! Jag läste jättemycket Jeanette Winterson (det bör man alltid göra), och hela våren var jag föräldraledig för att i juni börja vikariera som kulturredaktör och dito reporter på Arbetarbladet i Gävle. Det var ett suveränt jobb på alla sätt, jag fick jobba med fina B och alla andra kollegor och jag fick skriva om roliga saker. Efter fyra månader där slängde jag mig ut i den kalla frilanstillvaron, och där ska jag stanna ett tag till. Jag har mycket jobb och ganska lite pengar, precis som jag förutspått. Jag har börjat skriva regelbundet för UNT och Helsingborgs Dagblad. Jobbmässigt har det här varit ett riktigt kanonår.

Jag har aldrig konsumerat så mycket kultur som i år, känns det som. Det kom hur mycket bra litteratur på svenska som helst, och jag vet ju att det inte bara är Yarden som jag upptäckt alldeles för sent. Jag har fortfarande inte läst Erkelius, Sem-Sandberg, Fioretos eller Jäderlund. Men jag har läst Fagerholm, Ekman, Carson, Berg, Zeh, Winterson, Adolfsson och en helg hög till. Isabella Varricchios ”Pioner” var en fin debutroman, tycker jag. Jag har sett ”Ulrike Maria Stuart” på Tribunalen och ”7:3 Återbesöket” på Uppsala stadsteater, och det måste vara rekord för jag är sämst i världen på att gå på teater. ”Flickan” är det bästa jag sett på bio på evigheter (jag tror att det är den och ”Apan” jag sett i år, minns inte om jag sett nån mer), och jag tyckte om prerafaeliterna på Nationalmuseum och Shirin Neshat på Kulturhuset. Jag har också sett massa lokal konst i Uppland och Gästrikland, bland annat i Tallbo som är Ecke Hedbergs konstnärshem och ligger helt sagolikt vackert vid en å och huset han bodde i är fantastiskt med massor av böcker och uppstoppade fåglar. Rekommenderas för den som vill åka till Gästrikland sommaren 2010.

Jag reste i stort sett ingenting 2009, två korta svängar till Öland och en fiskeresa till Storån, invid Töfsingdalens nationalpark i nordvästra Dalarna bara (det senare var min pappas 70-årspresent).
Och så jobbresa till Göteborg och bokmässan förstås, där jag förutom att trängas och få mingelskräck också åt den godaste kinesiska maten någonsin och blev påmind om hur sorgligt trist Noa Noa i Stockholm är – i Göteborg hade de helt fantastiska kläder. Men jag kompenserade det med att outletshoppa lite Hope-kläder och investera i ett par Filippa K-stövlar som jag är övertygad om att jag kommer att använda i minst tio år. Jag lyssnade ganska mycket på Emmylou Harris ”Heartaches and highways” (2009 var ju året då Spotify kom och räddade oss från den illegala nedladdningsdöden) – som är ett av de bästa album som finns – och jag tyckte mycket om både ”If I were a boy” och ”Halo”. Jag uttalar mig helst inte om musik eftersom jag inte kan något om det och bara gillar låtar som handlar om hjärta och smärta och resten skiter jag i, men nu har jag sent omsider också upptäckt Alicia Keys nya ”The element of freedom”. Mycket bra.

Jag kommer inte på nåt mer. Jo, på internetsidan är jag väldigt glad att Linna Johansson börjat blogga igen och att jag hittat (till) Jenny Maria.

3: Okej, vi gör det här kort. 2000 var ett händelserikt år i mitt liv, jag blev ihop med min första flickvän (vi var ihop i fem veckor och det tog mig fem månader att komma över, tråkiga proportioner), tog studenten, hade världens sämsta sommarjobb (städade på en pappersmassafabrik) och flyttade till Uppsala för att läsa på universitetet (Feministiska Studier A). Jag bodde i en andrahandsetta i en förort och allt var mycket nytt och spännande. Jag träffade min andra, nuvarande – och förhoppningsvis sista – flickvän.
2001 flyttade jag till ett studentrum i en korridor (det är inte en boendeform jag kan rekommendera, då är en etta i förorten att föredra anyday), läste Litteraturvetenskap A och B, jobbade i äldreomsorgen i min hemkommun och det tog slut mellan mig och min tjej tre gånger. Vi åkte till Köpenhamn i alla fall och det var fint och sorgligt, sen blev vi ihop igen och jag åkte en vecka till Granada för att hälsa på fina A. 2002 skrev jag C-uppsats antar jag och läste några valbara 5-poängare, bland annat en rätt innehållslös om kvinnolitteratur och genusteori och en rolig om 1900-talsromanen där jag själv fick välja tio romaner (det blev bland annat ”Svarta fanor”, ”Isslottet”, ”Natten är ljuv” och ”Guds barmhärtighet”). Jag och C flyttade ihop i en studentlägenhet i Flogsta. 2003 återvände jag till genusvetenskapen (som den då bytt namn till), uppehöll mig med Foucault rätt mycket och med Toril Moi, de Beauvoir och Butler. Vi åkte till Barcelona på hösten, det var en superb resa. 2004 var det dags för litteratur igen, magisteruppsats och sen på hösten läste jag Estetik A. På sommaren jobbade jag som forskningsassistent och sprang en massa i Hågadalen. 2005 flyttade vi till Skellefteå och det är det bästa jag har gjort i hela mitt liv. Jag läste färdigt Estetik B på distans, började jobba på Regnbågens äldreboende (ett ställe jag fortfarande…ja, älskar, tror jag), jag mötte en person som skulle bli en av de viktigaste i mitt liv. 2006 var decenniets bästa år. Punkt. 2007 började dåligt och blev allt sämre, fram tills C:s graviditetstest visade positivt och vi flyttade till Stockholm (vilket kändes som en bra idé då, men som jag nu kanske inte ångrar men väl önskar ogjort). Jag fick ett jobb inom hemtjänsten som var riktigt vidrigt faktiskt och jag längtade oupphörligen efter mitt gamla äldreomsorgskneg. Vi fick veta att det skulle komma ut två ungar och sen åkte vi till Barca en sväng igen. Jag förlorade Västerbotten och den där viktiga människan, men sen kom 2008 och jag hade inte mer än klämt ett Brothers and Sisters-maraton förrän finaste barnen ville ut. Sedan dess har inget varit sig likt, och det är naturligtvis både på gott och ont, men kärleken är dagligen som en kniv i hjärtat och det är förstås det allra viktigaste man kan uppleva. Jag vikarierade som lärare på gymnasiet, det var väl en sådär idé, men det var okej. Sen var jag föräldraledig hela sommaren och hösten och sen blev det 2009.

Puh! Jag ber om ursäkt för detta långa inlägg. Nästa gång berättar jag om hur det gick med mina löften inför 2009 och vilka föresatser jag har för 2010. Jag har bytt utseende på bloggen också, hittar inget som jag är riktigt bekväm med, men nu får det vara såhär. Jag har hellet inte glömt 00-talets bästa romaner – det finns inget som säger att man inte kan lista dem efter 00-talets slut. Adieu!