Det är alldeles blankt. Jag scrollar sida efter sida i bibliotekskatalogen, och blir nästan svettig. Det finns ju inget. Hade jag vetat det här när jag förbjöd mig själv att utse Ekman som vinnare två år i rad, hade jag kanske sparat mig till Skraplotter ändå. Jag hittar ingenting, får panik, jag har inte läst någon av de andra Augustnominerade heller, inte nån Sem-Sandberg, Swärd eller Combüchen.

Vad i hela friden gjorde jag 2003? Vad läste jag? Översatt litteratur? Så måste det ha varit, säg att det var översatt litteratur av utmärkt kvalitet. Jag måste till och med gå till min CV för att kolla vad jag egentligen höll på med. Okej, genusvetenskap. Jag ägnade alltså 2003 åt Foucault, Butler och de Beauvoir. Skönt att veta. Men det gör det inte lättare att vaska fram den bästa svenska romanen. Jag lämnar inte WO på sånt här, och i bibliotekskatalogens elfte timme, under V, hittar jag så Barbara Voors Smultronbett. Och den har jag faktiskt läst. Och gillat hyfsat bra. Det är ingen smickrande seger för Voors, men mer än så kan jag inte göra. Jo, jag kan berätta att 2003 kom också Mian Lodalens Smulklubbens skamlösa systrar (som är den pinsammaste boktitel jag känner till) och Camilla Läckbergs Isprinsessan. Jag har läst dem båda. De skulle möjligen platsa på en lista där man bytte ut ”bästa” mot…ja, något annat.

Apropå Aase Berg så vet jag ingen bok jag önskar mig i julklapp, present, whatever mer än Loss. Jag önskar mig Forsla fett och Uppland också, men de verkar vara svåra att få tag i. Den som kan hjälpa mig med det är jag evigt tacksam.