2001 måste ha varit ett torftigt svenskt litteraturår, en bedömning jag nu gör dels utifrån att jag knappt hittar något vettigt i bibliotekskatalogen (som jag läst alltså), dels utifrån det faktum att Torbjörn Flygt fick Augustpriset för Underdog, en roman som om jag skulle utnämna den till något förmodligen skulle få bli 2000-talets mest överskattade.

Hursomhelst har jag vaskat fram en vinnare, nämligen Elsie Johanssons eminenta Nancy, som inte bara är en fantastisk roman i sig utan också tredje delen i en på det hela taget rasande viktig trilogi, den mesta och bästa arbetarlitteraturen i modern tid. Glasfåglarna (första delen) var för övrigt den bok som fick min mamma att börja läsa skönlitteratur på allvar, i minst sagt vuxen ålder.

Även den här gången var Inger Edelfeldt och nosade på förstaplatsen, visserligen med novellsamlingen Riktig kärlek, en bok som på grund av sin form förmodligen hade diskvalificerat sig ändå från denna lista med romaner. Peter Kihlgårds Du har inte rätt att inte älska mig tyckte jag också mycket om, inte minst för titelns skull förstås.

Hur mycket jag än tycker om Nancy, och faktiskt tror att den skulle toppat listan även om jag läst mer, så tippar jag på att Maja Lundgrens Pompeji  och Mare Kandres Hetta och vitt skulle ha fallit mig i smaken – om jag hade läst dem, vilket jag nu alltså bekänner att jag inte gjort. Ännu. Livet är ju inte slut än. Inte ens 00-talet är slut. Än.